DancingFairyFairy

jag har tänkt mycket på det här med rutiner. jag har rutiner för allt.
hur mycket jag än inte vill erkänna det för mej själv så är jag en sån där människa som planerar, har rutiner och följer mitt egna utlagda mönster.
man vill väl vara spontan?! men det är jag inte.
jag är sjukt kontrollerad och kanske till och med kontrollerande.

som på morgonen till exempel.
jag vaknar alltid 3 timmar innan jag börjar jobba. inte för att jag inte skulle hinna göra mej iordning på en timme men det fungerar inte så för mej.
jag kliver alltså upp tidigt som fan, ligger och kollar i taket tills jag tror jag är vaken (ca 3 snoozningar) och somnar sedemera om igen i minst 20 minuter. minst.
sen vaknar jag och rycker till, "jag kommer inte hinna nu" tänker jag.
jag går till köket, dricker vatten och tar mina tabletter. går på toa och sen in i duschen. jag smörjer, kammar, fönar och hittar kläder.
sen sitter jag i soffan och kollar på tvn och tänker att om jag slår på den nu kommer jag aldrig hinna (men ändå slår jag på den). jag sminkar mej i 8 minuter. exakt.
det tar inte längre eller kortare tid än så. sen borstar jag tänderna, tar på mej skorna och velar fram och tillbaka på om jag kommer hinna med den vagn jag borde ta. jag försöker alltid men misslyckas 80% av gångerna.
varje morgon. alla mina morgnar ser ut så här. tröttsam jag är va?

sen när jag kommer hem från jobbet är det alltid samma visa där med.
jag kommer hem, tar av mej skor, jacka, hänger upp väskan. plockar upp mobil, lypsyl och snusdosa och lägger på vardagsrumsbordet, och sen tar jag av mej kläderna och hoppar in i morgonrocken eller andra sköna mjuka kläder, lägger mej i soffan och funderar på om jag inte ska städa.
det gör jag aldrig, men tänker jämt att jag ska.

förutsägbar och tråkig.

ibland har jag testat bryta mina mönster men då sabbas allt. inget håller och jag är missnöjd.
jag är nog ingen dröm att leva med.
jag har bott med säkert 8-9 personer, inte alla samtidigt men i omgångar. lite pö om pö.
alltid tänker jag att jag måste vara så lätt att leva med, jag gör mej inte ovän med någon, jag håller mej på min kant, för stör man inte mej så stör inte jag dom heller.
och det är så jag vill ha det. du är cool, jag är cool. fast tänk om det är sukt jobbigt att jag börjar stöka runt tidigt som fan när jag egentligen inte behöver och sen när jag kommer hem bara claimar min plats och så ska det vara. ja, tänk om.
nu vet jag ju att nästa person som kommer bo med mej inte är en vän, utan en partner, och då kanske man är mer accepterande för varandras egenheter, på ett sätt man inte är med en vän.
jag hoppas det är så ialla fall. för jag kommer bli grumpy om inte jag får slänga mej i soffan i mina fulaste men ack så sköna hemmamyskläder.