05.01.10

idag känner jag massa kärlek, massa massa kärlek.

vi har haft möte på jobbet idag.
det var väl som möten är mest. gå igenom, prata, lägga upp lite taktik.
men idag, till skillnad från föregående möten, avslutade vi med en teamhug.
himla fint avslut tyckte jag, som ju för övrigt älskar att kramas på jobbet, det kan nog de flesta jag jobbar med skriva på.
jag vet inte varför jag är så kramig på jobbet men inte privat.
jag fattar faktiskt inte.
det kan kanske bero på att på jobbet är man kollegor och det är inte så mycket eller så starka känslor inblandade.
fast det är klart det finns mycket känslor där med.
jag har till exempel en kollega, som blivit en vän, som sedan växte på mej och blev som en bror.
och det är han verkligen, som en lillebror, som man bråkas med, kramas med, tjafsas med och i slutändan inte vill vara utan alls.  
men med mina "privata" vänner finns det massa mer känslor och sånt.
jag tror att jag skulle svämma över av känslor om jag kramades lika mycket med mina fina och underbara vänner.
för dom är så himla fina, om alla hade lika fina vänner som jag skulle världen vara en mycket bättre plats.

men det berättar jag ju såklart inte för dom.
för sån är inte jag.
jag tycker saker i hemlighet och hoppas att folk fattar.
för en sak är jag säker på - om man använder ordet älskar för ofta och för mycket betyder det i slutändan ingenting.
iaf inte för mej. det tappar liksom lite pondus på att användas lättvindigt.
mina vänner ska bara veta att jag älskar dom, oavsett om jag säger det ofta eller inte alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0