17.03.10

sen jag beslutade för att säga upp mej har jag pendat mellan pur glädje och ren förtvivlan.
"vad fan har jag gjort?!" och "herregud, vad jag längtar!" har varit vanliga fraser i min vardag.

jag har liksom inte kunnat bestämma mej för vad jag ska tycka, vilket ben jag ska stå på.
men nu, nu vet jag med säkerhet.
jag vaknade just på soffan efter att ha slumrat in i någon reklampaus och har då drömt att jag skulle jobba hela april också.
jag kände mej så otroligt nedslagen och deppad att jag bara ville gråta.
och ju mer jag tänker på det, desto mer längtar jag tills jag stämplar ut för sista gången.
undra hur det ska gå sen! jag vet inte, ni vet inte, det finns ingen som vet!
men jag vet detta - fan vad det kommer gå bra!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0