DancingFairyFairy

i morrn är det 10 år sen world trade centre rasade ihop. men det är i morrn det!
idag är det lördag och jag ska jobba. som vanligt är jag som en pensionär och kliver upp astidigt fast jag inte behöver. eller så är det exakt vad jag behöver! jag kanske gör det omedvetet för att jag behöver kaffet, korsordet och den där lugna stunden innan allt drag igång? kan vara så. men behöve rinte vara så.

aja, i skolan igår hade vi ledarskap och jag är ju inte den som är tyst. det får man ta mkt skit för. inte bara dålig skit utan skit i allmänhet.
jag kan ta skit, jag kan också ge skit men jag gör inte det. dom kära små liv jag går i samma klass som vet nog inte hur dom ska bete sej om dom får skit kastat på sej så jag låter bli. jag kan bespara dom små liven det.

iaf, jag har ett ganka annorlunda tankesätt än de flesta i min klass.
för att inte säga alla till och med!
vi hade dagen innan pratat om värdeingar och jag sa att när det gällde en uppgift i skolan var det inte lika viktigt för mej att få just min vilja igenom. då menade A på att om jag inte satsade när jag var i skolan, vad gjorde jag då där?
jag menade på att mina värderingar inte förändras för att jag kan gå med på att sätta krysset på frågeformuläret "där" stället för att sätta det på rutan jag helst vill om det inte är något jag brinner eller är passionerad för. då spelar det liksom ingen roll för mej.
sen försökte jag förklara för A att om alla individer i gruppen ska vara nöjda och överens så kommer det sluta med att gruppen som helhet inte alls är nöjd eller överens.
men det förstod inte han.
jag försökte förklara att för att en grupp ska kunna komma överens om ett visst arbetssätt, förfarande eller vad som helst så måste man ju diskutera. och det kan ALDRIG bli så som alla i gruppen vill ha det. man måste ju välja ett sätt, alltså handlar det inte om värderingar eller att man vilker sej, man agerar efter vad som är bäst för gruppen. enkelt.
men nej, det var tydligen inte så enkelt att förstå det. stackars A. på riktigt. A lever i en svartvit värld helt utan gråskalor eller färger. och visst kommer A ha det enkelt i sin svartvita värld, för A kommer få vara där själv.

fan, det är något med ledarskapskursen som gör mej frustrerad och irriterad och samtidigt älskar jag det. jag känner för att nita ner folk på lektionerna lika väl som jag vill ge alla en kram.
något händer, något är på gång.

idag är det exakt en månad kvar till new york!!! en månad - det är ju ingenting! goooosh, vad roligt det kommer bli!

jag har tänkt på en sak. ända sedan jag bröt mej fri från mickey d´s så har jag helt plötsligt ett mycket härligare, mer avslappnat liv och jag mår definitivt mycket bättre.
det tror jag alla mina vänner märker?
hur som helst.
alla dom där stackarna som är kvar på donkish...dom har inget liv. på riktigt.
allt handlar om donk donk donk på deras facebook. det läggs upp jobb-bilder i nått slags försök att vara kluriga och ironiska men det faller redan där..det går liksom inte att vara klurig och ironsk när det kommer till donk donk.
deras statusar handlar också tråkigt nog alltid om jobbet.
jag blir galen...det är ju värsta hjärntvätten på dom där små liven. jag tröstar mej med att jag aldrig var sån. aldrig.

vi lämnar det nu. jag blir depp bara av att tänka på det.
igår var jag i skolan hela dagen och sen mötte jag upp robin på brogyllen och vi satte oss och skrev vårt arbete. min del är heeeelt klar så nu är det bara robins kvar. men det kommer gå fort, det kommer även bli asbra.
fan vilket team vi är jag och robin! jag blir så stolt!
han är så fin den där robin. man blir glad av honom. jag vill alltid gå i samma klass som robin! världens bäsa robin.
ja jag höjer han till skyarna men om ni kände han skulle ni förstå varför. precis varför.