07.04.11.2

jobbjägaren på kanal 5....

jag vet inte vart jag ska börja. tidigare avsnitt har man sett folk som inte fattar vad det innebär med ett jobb, som aldrig försökt och som om sanningen ska fram inte ens vill jobba.
dom har skyllt på att det inte finns jobb, att det inte är heltidsjobb som annonseras och diverse andra saker.
jag har skrattat lite hånfullt och sagt tyst för mej själv att dom måste vara dumma i huvudet.
nu skäms jag lite för det.

i min värld har det aldrig funnits arbetslöshet. det finns bara en ovilja att jobba. vill man jobba så får man jobba helt enkelt.
du kanske inte kommer få det jobb du vill ha men det kan ju vara okey att ha ett annat jobb under tiden så man gör något iaf?
right?

men idag.
idag slogs jag av en sån hemsk insikt.
insikten om att det finns dom som mår så dåligt att dom inte tror ett skit på sej själva. som inte litar på sin egen förmåga att klara av en så enkel sak som att jobba.
dom sitter hemma och skäms över sej själva, över sin situation och ser ingen väg ut. det är ju fruktansvärt!
jag ska aldrig mer sitta och raljera om hur folk är korkade som inte fixar ett jobb.
dom måste ju börja med att fixa sej själva för guds skull!
jag har nog levt lite ignorant.
jag har aldrig haft svårt att få jobb men det beror inte på mina outtömliga kompetenser, det beror på mitt outtömliga förråd av självkänsla och självförtroende.
för är det något jag gör så är det att tro på mej själv och min egen förmåga. jag vill skaka om alla som inte känner samma som jag själv och få dom att inse sitt eget värde!
jag har nog pratat om det här tidigare men efter dagens stora uppvaknande vill jag hellre än något annat bara få folk att förstå att dom kan och klarar vad dom vill om dom bara ger sej fan på det. tänk om man kunde göra det?! gud vad bra det hade blivit.
det finns ju en hel drös med självhjälps böcker där man ska/kan skriva bra saker om sej själv och bla bla bla. hade jag skrivit en bok hade den varit in you face och rättfram. thoug love så att säga.
man ska inte behöva intala sej själv att man är bra. man ska bara veta det.
tro det liksom. lura sej själv litegrann if you will. 
för är det inte som med allt annat - om du låter säker på vad du säger kommer andra också tro på det.
om du berättat att du är så jävla bra så kommer andra också tro att du är det. har man inte en start där? för tror andra på en så kanske man börjar tro på sej själv? ett lite omvänt agerande i vägen att lära sej tro på sej själv liksom!
it would be lovely!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0