05.04.10

jag kan verkligen få ångest över dom mest löjliga saker.
som igår, jag råkade "låsa in" mina kläder i tvättstugan och sen tänkte jag på det hela dagen.
jag kanske inte kan kalla det ångest men jag har nått slags kontrollbehov hela tiden och när saker händer som jag inte kan påverka eller göra något åt på en gång blir jag bäng i huvudet.   
jag blir så stressad inombords att jag typ slutar tänka och några gånger fick jag liksom säga åt mej själv att inte gå och hämta en hammare för att slå mej in i tvättmaskinen och ta mina kläder, för det är ju bara just det - kläder.
inget av värde egentligen men ändå något som kan ge mej panik. manisk tror jag är ett passande ord. jag blir manisk.
jag låg vaken länge och tänkte på mina kläder, att jag skulle gå upp tidigt och hämta dom om jag kunde komma in och om jag inte kunde komma in skulle jag vänta på den som skulle ha tvättstuga och sen skulle han eller hon få hjälpa mej.
varför gör jag så? är inte det knäppt? att jag liksom planerar vad jag ska göra istället för att bara gå ner, kolla om det är öppet och sen ta mina kläder och gå.
nej jag drömde till och med om det. jag drömde att jag kom ner i tvättstugan och det var en tjej där som hela tiden höll på släcka lampan och jag skrek att hon skulle tända den, men hon bara skrattade och släckte och tände och släckte och tände.
jag kände mej så hjälplös, hjälplös och arg. fruktansvärt arg. jag vet att dom flesta tycker sej ha levande drömmar men mina är så verkliga att jag blir lite rädd för mej själv. jag kan vakna av att jag slår hårt i sänggaveln eller sparkar bort mitt täcke för att jag tror att det är en våldtäktsman eller att jag spottar på golvet för att jag i min dröm spottar någon i ansiktet. i flera år har jag gått i sömnen, det har blivit bättre nu och jag kan knappt säga att jag gör det mer.
sen jag flyttade till göteborg har det väl bara hänt ett fåtal gånger, 15 på sin höjd. varför man går i sömnen är för att man har väldigt hög aktivitet i hjärnan, man är sovande i ett vaket tillstånd, eller vaken i ett sovande tilltånd if you will.
men iaf, vart jag vill komma är - tror ni att man lever ut sina farhågor och tankar i sömnen? där allt man egentligen tänker om sej själv blir verklighet?
för visst har jag en väldigt hård och tuff yta och ett hårt sätt men är jag verkligen så tuff? det tänker jag hela tiden om mej själv. jag vet inte faktiskt.
jag "spelar" ju liksom inte mina tankar och mitt agerande men bland tvivlar jag så mycket på mej själv att jag tror att jag är lika hjälplös som jag känner mej i mina drömmar. är det något som får mej att känna mej rädd så är det att vara hjälplös. jag vill aldrig vara hjälplös.
ett offer, en fegis, en handlingsförlamad människa. en ryggradslös människa. det skulle vara det värsta som fanns i min värld. att vara hjälplös.
så tror ni att jag bara är löjlig som tänker saker och sen drömmer om det eller drömmer jag saker som sen får mej att känna mej hjälplös på dagen?
fattar ni något alls av det här inlägget? jag tror inte jag gör det själv ens. jag ville nog bara skriva av mej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0