26.03.10
jag kom till jobbet, tappade det lite och ställde mej sen i köket och försökte tänka på annat. det gick sådär.
när folk är snälla blir det bara jobbigare.
så jag har hållt mej på min kant.
sen kom mitt lilla hjärtegrym till jobbet. han får mej alltid på bra humör, alltid.
jag förstår inte hur jag ska klara mej utan honom nu faktiskt. mitt lilla hjärta.
det är så lustigt hur det kan vara ibland.
när han börjde hos oss var han liten och blyg, sa ingenting och han var deffinitivt ingen man märkte av. sen gick det ett år och han syntes mer och mer och pratade faktiskt med folk. men kanske mest med mej och mitt andra hjärtegryn.
sen bara rullade det på, han blev någon man började bry sej om och han i sin tur tydde sej mer och mer till mej och sen växte han fast.
nu är han absolut mitt nummer ett på jobbet.
den man vill ska trivas bäst, få jobba mest och hjälpa när det känns tungt.
det bästa av allt är att han inte är tyst om hur han känner. han kallar mej gullet inför alla andra och är inte rädd för att vara en mjukis, han kramas med mej när han känner för det och han har en känsla för när man verkligen behöver det.
han sitter hellre hemma med sin flickvän än är ute och super. hans lillasyster kallar han för farfar, men bryr han sej? nej, han är en bra farfar säger han.
som nu ikväll, han skulle till sin farmor och hälsa på. bara en sån sak.
han sa idag att han oroat sej så mycket för mej sista tiden, för vad ska det bli av mej nu när jag går ut i arbetslöshet?! kommer jag klara mej?! "ja, självklart" sa jag, tuff som jag är, "jag klarar mej alltid". och det är lite så jag känner.
men han hade verkligen grubblat på detta, för hade han varit jag hade han varit väldigt nervös och skakis sa han. visst är det rart?
så förstår ni att jag mjuknar när han finns i min närhet? förstår ni att man inte kan ha en dålig dag med honom runt sej? förstår ni hur mycket jag kommer sakna honom!? han tar fram mjuka jenny, jenny som ingen känner eller har sett.
för hon kommer sällan eller aldrig fram, jag visar inte känslor öppet, jag säger inte till folk att jag tycker om dom. jag gör inte sånt. förutom när det kommer till han, mitt lilla gryn!
fan, finns det ens såna gulliga och rara killar kvar? dom är iaf sällsynta exemplar och kanske är det därför jag vill att han alltid ska vara sån - en mjukis, som inte är rädd för att visa känslor, som kramas när han vill och aldrig någonsin blir förstörd av grupptryck eller andra påfrestningar man går igenom när man är ung.
för ung är han verkligen. vi skrattade åt det idag - när jag var 20 var han 10, när jag var 18 var han 8. det är galet om nått! att man kan finna så mycket likheter och trygghet i någon som det skiljer så mycket med i ålder.
men är det nått jag inte lider av nått mer, som föll bort efter mina första månader på donken så är det fan åldersrasism.
dom små liven är inte så annorlunda från oss lite äldre. faktiskt har dom mycket klokt att säga och dom har nog lika mycket nytta av mej som jag har av dom. med dom behåller jag mitt vett och sans och med mej får dom diskutera sånt som känns jobbigt att prata med sina jämngamla vänner om. så vi har ett utbyte av tjänster när vi träffas och herregud vad jag kommer sakna det!
25.03.10
linda...?
24.03.10.3
sommar, öl, goda vänner och queers på kärlekslandet i piteå under piteå dansar och ler. precis så ska jag spendera min sommar.
i kärlekslandet. kanske inte i piteå, men i ett kärleksland
do you feel the love?
24.03.10.2
vet ni vem detta är?!
det är ju ranta! min lilla rantararing. det är HON som är min nya "närjagkännerfördetvän".
bilden ovan representerar ranta väl. red bull och en cigg, hennes vardagsoutfit.
utan red bull och cigg känner sej ranta bar, naken, exposed, rädd. så varför chansa? man vill ju att hon ska känna sej trygg liksom!
född i fiskarnas tecken -86.
ranta började sina år på malmös bakgator, i flummiga musikerkretsar och i hästhagar. gick dom att kombinera tänker ni nu? ja, det gick dom.
hästranta och musikerranta är två till synes helt olika individer men fan vad lika dom är.
romantiker utan dess like. ranta drömde ofta när hon var liten om att få sitta på hästryggen hela livet, att få rida bort från faror och bara erövra världen.
hon och sin häst.
näe, nu hittar jag bara på. ranta har inte alls drömt så, det är bara nått jag föreställer mej att hon gjort. hon är en sån människa ni vet. romantisk, inte ett dugg realist, lite "out there" if you will. inget fel i det, inte alls. 
det var här allt började.
en medarbetarfest i november -08. en saga utan slut.
sen dess har man ofta hört "jaha, k-s och ranta, dom där två asså" i både positiva och negativa meningar. mest positiva vill jag tro. det är ju faktiskt mej och ranta vi pratar om.
ranta är en tjej med huvudet på skaft, en talför, spontan och härlig tjej. en av mina närmsta vapendragare.
vi skrattar och gråter, tjafsar och förlåter. men mest pratar vi om livet. hon är ju så klok för att vara så ung, den gode ranta.
under rantas hårda skal finns en liten och söt tjej man bara vill ta hand om, krama på och säga att allt kommer att bli bra. man får en sån känsla av ranta. en djupare connection. man vill inte ha henne som ytlig vän, man vill alltid ha henne som vän, en keeper så att säga!
när ranta bestämt sej för något gör hon det. "lumpen? pfft, jag gört!" men var det så genomtänkt? nej, det är inte alltid så genomtänkt, men herregud, det är ju det som deffinerar ranta. hon är inte genomtänkt, på gott och ont. lumpen var iaf inget för henne och hon kom hem, ett mycket bra beslut.
"du, jag har 33 kr kvar på kontot - vi tar en öl på kellys!" sagt och gjort. men var det smart? nej inte det heller. för det är väldigt mycket månad kvar i slutet av pengarna.
sitter inte ranta hemma med gitarr och cigg vet jag faktiskt inte vart jag hittar henne. joo det förstås, hon kan ju lika gärna vara på något dansgolv och dra lite sköna old schoolmoves, dricka drinkar med red bull och fotas med gamla random tanter. ungefär som här nedan.
eftersom vår saga precis börjat har jag inte så mycket att berätta egentligen. jag vet bara att en av mina favorittjejer heter carolina ranta, att hennes efternamn betyder strand på finska, att hon är rädd för att se skräckisar själv (men hon skriker bara om någon annan gör det), att jag spöar henne i guitar hero när hon är aspackad (och endast då) och att vi kommer vara vänner länge länge till.
så älskade käraste lilla rantararingen - du är min nya "närjagkännerfördetvän"
<3
24.03.10
som jag numera får döpa om till "närjagkännerfördetvän" alltså, inte en vän jag har när jag känner för det utan en vän jag skriver om när jag känner för det!
jag tror det. och jag tror att jag vet exakt vem det ska handla om. japp, det är hennes tur nu. måste bara hitta det ultimata fotot på henne. någon som representerar henne väl!
jag återkommer
22.03.10
jag längtar ena stunden och har ångest andra. vad har jag gett mej in på?
fan. jag är så velig. men det vet väl ni vid det här laget.
och just det.
jag KAN inte se normal ut på kort. så fort en kamera kommer nära mitt ansikte förvrids det till oigenkänlighet.
det är sant!
munnen blir sned, ena ögat kisar och jag ser ut som en mupp. visserligen en mupp som har roligt, men är det så man ska se ut på ett cv? näe, jag tror inte det va.
så i morrn ska jag kliva upp tidigt som fan, sminka mej så fint som möjligt och knäppa det jävla kortet. så svårt kan det väl inte vara?
eller jooo, för när jag ligger där i morrn i min säng och dividerar med mej själv om hur vida jag orkar gå upp för att sminka mej kommer min trötthet övertala mej till att ligga kvar. och så kommer det fortsätta. hela tiden.
18.03.10
jag har alltså gäspat sen klockan 16.30 och jag har inte slutat göra det ännu.
borde jag sova? möjligtvis
vill jag sova? never!
så hur löser jag ekvationen? jo jag kollar på tv och somnar i soffan när mina ögon inte orkar hålla sej öppna längre.
förresten.
den senaste tiden när jag vaknat i soffan har jag varit ännu mer kokko i bollen än jag brukar vara när jag är trött och nyvaken.
jag har trott att min syster bor här och jag vet inte vart jag ska gå och lägga mej för hon sover ju i sovrummet och jag blir förvirrad och tycker att det är konstigt för alla mina saker står ju här och hennes syns inte så långt ögat når.
sen blir jag typ ännu mer förvirrad och oroad över jenny, alltså jag, för vart ska hon sova? och vart är hon?!
visst är det konstigt? att jag är orolig över mej själv, för jag hittar mej inte någonstans, hur mycket jag än söker! jag letar efter mej och sen kommer jag på att så länge ingen ligger i sängen kan jag nog lägga mej där och vila så länge.
ja det är lika jobbigt varje gång faktiskt. brukar ni också söka efter er själv?
18.03.10
jag har alltså gäspat sen klockan 16.30 och jag har inte slutat göra det ännu.
borde jag sova? möjligtvis
vill jag sova? never!
så hur löser jag ekvationen? jo jag kollar på tv och somnar i soffan när mina ögon inte orkar hålla sej öppna längre.
förresten.
den senaste tiden när jag vaknat i soffan har jag varit ännu mer kokko i bollen än jag brukar vara när jag är trött och nyvaken.
jag har trott att min syster bor här och jag vet inte vart jag ska gå och lägga mej för hon sover ju i sovrummet och jag blir förvirrad och tycker att det är konstigt för alla mina saker står ju här och hennes syns inte så långt ögat når.
sen blir jag typ ännu mer förvirrad och oroad över jenny, alltså jag, för vart ska hon sova? och vart är hon?!
visst är det konstigt? att jag är orolig över mej själv, för jag hittar mej inte någonstans, hur mycket jag än söker! jag letar efter mej och sen kommer jag på att så länge ingen ligger i sängen kan jag nog lägga mej där och vila så länge.
ja det är lika jobbigt varje gång faktiskt. brukar ni också söka efter er själv?
17.03.10.2
det är ju exakt vad jag gjort tidigare och kan som rinnande vatten. dom måste verkligen fatta det!
hon skulle iaf höra av sej nästa vecka och kalla till intervjuer, så jag ska hålla tummarna!
men när hon sa "150 sökanden hittills" blev jag fan lite lätt deppo.
anywhoo, hon flaggade mitt namn och skulle höra av sej, så nu får hon tusan göra det, annars blir jag ledsen i ögat. eller sur. nått av det!
17.03.10
sen jag beslutade för att säga upp mej har jag pendat mellan pur glädje och ren förtvivlan.
"vad fan har jag gjort?!" och "herregud, vad jag längtar!" har varit vanliga fraser i min vardag.
jag har liksom inte kunnat bestämma mej för vad jag ska tycka, vilket ben jag ska stå på.
men nu, nu vet jag med säkerhet.
jag vaknade just på soffan efter att ha slumrat in i någon reklampaus och har då drömt att jag skulle jobba hela april också.
jag kände mej så otroligt nedslagen och deppad att jag bara ville gråta.
och ju mer jag tänker på det, desto mer längtar jag tills jag stämplar ut för sista gången.
undra hur det ska gå sen! jag vet inte, ni vet inte, det finns ingen som vet!
men jag vet detta - fan vad det kommer gå bra!
11.03.10
över till något annat.
jag åt just en helt makalöst god fruktsallad som jag snickrade ihop i ett nafs. till fruktisen hade jag vaniljvisp.
asså vaniljvisp...smaka på ordet...vaniljvisp. mindorgasm bara av ordet.
man hör ju på en gång att det här, det kommer smaka ljuvligt.
och det gör det, varje gång!.
vispat, ovispat, till frukt, till kakor.
om mjölk smakade som vaniljvisp skulle jag aldrig sluta dricka mjölk och jag skulle ha jättefina naglar och allt annat som tycks komma ur mjölk. men nu får stå ut med det här fattiga och torftiga livet jag har. utan fina naglar och allt annat bra som kommer ur mjölk. tack för det.
10.03.10
jag vill vill vill vill så gärna ha ett jobb - och jag tror att om man vill jobba så får man fan jobba också.
arbetslöshet - jag skrattar dej i ansiktet!
fast nu ska jag inte vara sån, det gäller ju såklart alla andra och inte mej.
om jag inte får jobb så beror det på helt andra saker än att jag varit för slö på att söka jobb, då beror det på att folk inte insett vilken pärla jag faktiskt är. men det är ju deras misstag och inte mitt.
precis, det är så jag ska tänka!
hope in my soul, love in my heart.
08.03.10
jag får inte bort rude boy från huvudet! fast helt ärligt talat kunde jag haft värre saker på huvudet så jag ska nog vara glad ändå.
come here rude boy, boy, can you get it up?
come here rude boy, boy, is you big enough?
take it, take it, love me, love me
men asså fatta snygg hon är rihanna?! man kan faktiskt inte fatta det. shiet
07.03.10
vi kollade såklart 3D och då fick man sånna här finfina glasögon
johanna vad minst lika snygg hon
efter bion hamnade jag på diamond dogs där en kollega hade spelning - han hade lovat att köra introt till snickerboa men kom det? näe, han kanske fick stagefright och häll sej till det han kan?
iaf, det såg bra du när han gjorde det, kolla själva!
ni ser? bra!
01.03.10
jag har verkligen gjort det nu, jag har tänkt så länge på det och nu är det gjort. korkat? ja kanske men för mitt eget bästa. jag blir en helt annan person på det där stället, någon jag inte vill vara.
så nu var det dags.
jag sitter här och kollar på ams.se och inser att det inte är vägen att vandra. jag ska göra personliga ansökningar till företag jag vill jobba på, som passar mej och som vill ha det jag kan erbjuda!
nu kör vi!
