24.11.09
liderligt, passionerat, hett, ångestframkallande kär? jag tror inte ens att jag kan det nått mer, det är himla skumt det där med känslor.
jag är alltid så sval i allt.
aldrig vrålkåt, stenkall eller dödskär. varför?
jag vill inte vara ljummen, jag vill vara passionerad och flammande! på riktigt alltså!
dom enda jag lyckas bli sådär dödligt besatt av är karaktärer i filmer och serier jag gillar.
just nu är det robert pattinson (från new moon och twilight) och han killen som spelar chuck bass i gossip girl. jag blir alltså pirrigt och flämtande när jag ser dom.
robert pattinson - den perfekte mannen.
förstår någon vad jag känner? jag dör av längtan efter en man som han!
20.11.09
igår skulle jag varit på makeupskolan och kollat läget men hon ville skjuta på det.
så jag skulle komma idag istället tänkte jag, men så får jag precis ett samtal om att det blir nästa vecka istället. vilket är lite tråkigt för jag är sjut nyfiken på det där stället nu.
men det kanske är till det bästa, jag behöver faktiskt vara hemma och städa idag.
jag har tvättstuga 11-14 så jag tänkte passa på att röja upp lite. mitt badrum har sett bättre dagar. så idag är det jag som jif:ar och ajax:ar i mitt hem.
sen har ju paradise hotel äntligen börjat nu och jag är förväntansfull inför säsongen.
ännu är det rätt tråkigt men det kommer nog.
vem är favorit hittills då? jag har faktiskt två styckna - andreas och cimon.
andreas verkar vara en kille jag skulle komma bra överens med. lite svår och tyst i början men han är nog en kille man kan luta sej mot i slutändan - om man lyckas komma nära vill säga.
sånt gillar jag!
det ska inte vara lätt att lära känna någon, då är det tråkigt och för enkelt, ingen utmaning.
jag gillar människor som är lite tillbakadragna och lugna. jag känner mej genast dragen till det.
jag vill veta mer men jag vill inte få det berättat för mej utan visat. jag vill känna av innan jag blir berättad för hur personen är. fattar ni?
en person som berättar öppet och vitt och brett om sej själv känns tillgjord och naiv. löjlig rent av.
jag hamnar många gånger i situationer där folk gråter inför mej, berättar sina djupaste hemligheter och lättar sitt hjärta för mej.
jag sänder tydligen ut trovärdighetsvibbar men vad säger att man kan lita på mej? du känner mej inte!
nej, sånt tappar jag respekt på.
är folk så naiva och lätta att man berättar allt för en främmande människa? söker man så desperat efter uppskattning, uppmärksamhet och bekräftelse är man nog ingen för mej.
och det är det jag gillar med andreas - ingen vet vem han är eller något om honom och det gör dom osäkra och vissa tycker rent av illa om honom - respekt!
och sen har vi cimon. som tror han är så klok och listig. han kommer bli kul att följa. hans lilla hångel med jackie var intressant, undra om det händer nått mer?!
men hallå - jackie liksom?! vad är hon för liten bimbo? blää, hon ger mej kalla kårar. vidrigt, lismande jävla fuckfejs. ut ut ut! och fransesca, och karolin. av tjejerna gillar jag nog bara katja och sen tycker jag greta verkar lite bra också.
jag längtar iaf till nästa avsnitt!
14.11.09
ikväll ska jag faktiskt bara sitta hemma. jag vill ha det lugnt och skönt men vill ändå hita på nått. så jag kompromissar lite med mej själv och kommer fram till att jag ska sitta i soffan och kolla tv och hoppas att det kommer nått bra på tv. men jag hoppas nog i blindo, för det går inga bra filmer på lördagar.
10.11.09
min dag idag har varit helt fruktansvärd, komplett fruktansvärd.
vaknade med huvudvärk och den ville inte ge med sej. framåt slutet på arbetsdagen ville jag bara grina av smärta. fy fan för huvudvärk alltså!
och inga piller att tillgå.
när jag slutade gick jag till apoteket och inhandlade en årsförbrukning av panodil zapp. ni fattar inte lättnaden jag kände när tabletterna började verka! så otroligt skönt.
när jag har ont i huvudet blir jag inte bara känslig för ljud, även lukter blir extra jobbiga.
jag har alltid varit käsnlig för lukter av olika slag men det blir liksom ännu mer när jag har huvudvärk.
parfym, svett, andedräkter men framför allt röklukt.
jag vill bara kräkas när jag kommer i närheten av någon som just rökt eller har kläder som luktar rök.
det är alltså helt fruktansvärt! jag mår fysiskt illa av rök, jag får kväljningar och panik när jag inte kan slippa undan lukten.
för drygt två år sen slutade jag röka och nu fattar jag inte hur jag ens en gång kunnat röka så mycket som jag gjort!
jag tycker det är helt ofattbart att jag gjort det. det är så bortanför min värld nu så jag kan knappt minnas mej själv som rökare.
och visst har jag slutat röka tidigare för att sedan börja igen men inte den här gången, jag kommer aldrig mer börja röka igen. jag vet det, allt är annorlunda nu, jag är annorunda nu.
09.11.09
sen vill jag berätta att jag har stora planer.
jag ska på möte nästa vecka och se dom rullas igång. kommer bli så jävla bra! om jag fortfarande vill efter mötet då alltså. vi får se - men liksom - vad kan gå fel?!
jag har så höga förväntningar. sen prata med banken också, känns mindre kul men jag måste faktiskt. åh, ni kan inte förstå hur peppad jag är!
