DancingFairyFairy

de senaste dagarna har jag haft en lättare ångest och panik över min deklaration. jösses som jag har våndats!
jag har fått för lite skatt dragen från ett av mina jobb och jag var heeeelt säker på att det skulle ställa till det för mej något överjävligt.
jag räknade ut att jag skulle få betala tillbaka kring 20 000 kr som mest. 20 000. vilken student har det liggandes bara sådär?!
så iaf...idag skaffade jag mej en liten e-legitimation, surfade in på skatteverket och satt och slet mitt hår över att jag inte fattade vart jag skulle se om jag ska få betala eller få tillbaka.
så jag gav upp. jag tänkte att jag helt enkelt får släppa det och vänta tills jag får mitt besked på posten.
sen kära vänner, då ringde nicko och räddade min dag.
och vet ni vad?! jag ska få tillbaka pengar!
thank you skatteverket!
men herregud, hur kunde jag räkna SÅ fel?!

ja det är ett mysterium. och det är just av den anledningen käraste ni som jag ska anlita en revisor när jag skaffar mitt egna företag.

har varit och sett black swan med johanna idag - oh my god - den flickan var fan mentally disturbed!
jag satt och gömde mej bakom händerna och ville inte titta stora delar av filmen för det var så psykologiskt äckligt.
är det något jag inte klarar av så är det människokroppen när den inte ser ut som den ska. dvs när den inte är hel och med blodiga sår (och när folk skadar sej själva).
herregud vad creepy det var!
johanna led nog lite mer. hon skrek ensam i hela salen vid ett tillfälle men när hon frågade om hon var den enda ljög jag och sa nej...bara för att vara schysst liksom. förlåt stumpan!
men gudars vad bra hon är nathalie portman! hon förtjänade en oscar för den där filmen - som hon förtjänade den!

så dagens filmtips är alltså black swan



sen den! men INTE ensam! håll någon i handen och gå för guds skull inte och lägg dej direkt efteråt, den behöver lite bearbetning innan det.

varför är det så att jag känner mej trött men vill ändå inte gå och lägga mej? jag vettefan varför det har blivit så men här sitter jag nu, aptrött och vill ändå inte sova.
sova som är så skönt tänker ni nu och det tänker jag med men tääänk om jag missar något? och vad skulle det vara säger ni nu. jaaa, det vet jag inte men jag vet att varje gång jag lagt mej och somnat så hårt att jag inte hör någonting annat och är helt omöjlig att väcka så får jag ett fint sms eller ett samtal och sen vaknar jag med lite ågren över att jag missat ett kul tillfälle.
men kommer inte kul tillfällen dagtid då?
mjoo, det gör det väl men det kommer mer spännande tillfällen på nätterna. fan, det lät lite slampigt men det var inte så jag menade.
jag minns när jag var liten och hade tider att vara hemma på eller sova på. då var det spännande att vara uppe längre, fast lite i smyg så inte någon skulle märka (mamma, pappa, farmor).
jag kommer ihåg sommaren 94, det var fotbolls-vm och hela sverige stod i brand. det var sommaren innan jag skulle fylla 13 år och jag sov över hos min bästis jenny rätt ofta.
vi smög ut på nätterna, hittade på bus och allt var lite spännande (för att inte säga "farligt", så farligt som det kan bli i sävast).
jag vet inte varför jag minns det här så starkt men det är nog för att jag kände en sån frihet just den här kvällen. vi hade varit hos a-j och kollat fotboll till sent och sen skulle jag och jenny gå hem till henne och solen hade inte riktigt kommit upp ännu. klockan var väl kring 2 och det var lite disigt ute.
man såg att det skulle bli en vacker dag. vi hade på oss jeansshorts och t-shirts men frös inte för det. det var ljust och fåglarna kvittrade i träden runt omkring oss, det luktade syrén och daggvått gräs och det var alldeles vindstilla.
vi gick i sakta mak och pratade om killar (henke larsson (jag) och martin dahlin (jenny)) och fotboll och allt var bara så underbart.
tänk, där gick vi mitt i natten medans alla andra sov och vi gjorde vad vi ville. vi kände oss vuxna och nöjda med hela tillvaron.
så hade jag aldrig känt innan. det var en helt ny känsla jag upplevde den natten för snart 17 år sen.

om det var dagtid och folk varit ute och vakna och bilar hörts från vägen bortanför villakvarteren, hade jag någonsin kunnat känna samma sak? nej bara på natten, det är något så fint med natten.
hade jag kunnat hade jag varit vaken dygent runt.
så hade jag kunnat jobba dagtid och vara vaken och känna mej fri på natten. ibland när jag inte kan sova sätter jag mej på min balkong och tittar in i skogen utanför.
kollar om det är någon/något där. mina gårdsharar, nån katt, en uteliggare kanske. jag vet inte vad jag förväntar mej se men jag vill så gärna se något någon gång.
skulle aldrig hända dagtid. bara för att det är förväntat att se något då. men inte på natten. allt är lite oberäkneligt på natten och det älskar jag. natt och mörker.
jag har väldigt få gånger känt mej rädd i mörker/för mörker. kanske när jag var liten men inte som vuxen.
"men tänk om det är någon där i mörkret som gömmer sej?" 
jaha, men då har ju jag minst lika bra förutsättningar för att gömma mej jag med? eller? nej folks irrationella rädsla för mörker är obegriplig för mej.

hur kom jag inte på det här nu då?

joo, just det. jag vill inte sova för jag kanske missar något. jag missar min känsla av frihet helt enkelt.

en sak jag blir otroligt förvirrad av är min klocka...låter det märkligt? det är det inte. jag har råkat ställa fram datumet och nu går det inte att ändra tillbaka och det gör mej confused. sen har jag druckit lite rödvin också så det ställer till det ännu värre. ja jävlar.

fan, rödvin en fredag efter jobbet är verkligen helt underbart gott. jag lagade mat och hällde upp lite vin och sen var jag färdig som artist. lovely!
kvällens höjdpunkt var nog när jag kollat på så ska det låta och peter settman och kom på allt roligt han gjort under sina tv-år.
kommer ni ihåg stereo och (eg)äntligen måndag?
ojoj, jag har youtubat och skrattat och halvdött av vin i fel strupe och sen var jag tvungen ringa jenny och då skrattade jag ännu värre. älskar sånna här kvällar!
i morrn är det jobb och sen utgång med tommyboy som återigen är i gbg på blixtvisit - kul!
en vacker dag ska jag även uppdatera er med bilder men inte än.

somnade på soffan tidigare i kväll och vaknade pigg som en mört för en stund sen. jag är trött och seg men kommer inte kunna somna ändå. skit är det, skit!

idag (igår) var det en sån underbart perfekt dag på MQ! allt var bara lovely och allt klaffade så himla fint. vi skrattade, pratade, svamlade och hängde om i butiken samtidigt. sen kom min lärare Boo förbi och hälsade på och det var väldans trevligt!
jag önskar dom hade plats/råd för att anställa mej på timmar!. det hade varit så himla fint vet ni.
MQ som kedja faller mej helt i smaken. det är en struktur och tanke bakom allt i den kedjan som jag gillar otroligt skarpt.
mitt huvud ligger alltid lite före. jag gillar ju att planera och ha allt klart för mej vad som komma skall och jag har redan nu börjat spinna på vart jag vill vara under nästa praktik (som börjar i september).
jag ska faktiskt försöka få mej en plats på MQs huvudkontor och jag tror inte att det är helt omöjligt. fatta roligt det hade varit att få hamna på MQs marknadsföringsavdelning under sin marknadsföringspraktik?! toppar ju allt!
näe, jag ska inte gå händelserna i förväg men jag ska hålla tummarna för att det blir som jag vill.
och inte för att vara den som är den men saker brukar bli som jag vill om jag verkligen har bestämt mej för det.

sitter här och tänker lite. på allt möjligt.
jag är sällan stressad men jag märker hela tiden att folk i min närhet är det. över jobb, pengar, pojkvän/flickvän, planer, fritid osv osv. jag undrar hur det kommer sej att man stressar så mycket?
ska det behöva vara så eller är stressen en produkt av hur det blivit i samhället?
status, alla som är något lider av stress och in i väggen-syndromet, att det är mer vanligt än att man mår bra av sitt jobb.
jag vet inte.
jag är ju inte den stressiga typen, jag gillar att göra saker snabbt och ha ett högt tempo men jag är ofta "hispig" över massa saker. men det är mer nervositet än stress. för nya saker så klart.
jag måste väl erkänna att jag inte är någon spontan person. jag var nog mer det förr, när jag var yngre. spontan och snabb i vändningarna.
men allt eftersom jag blivit äldre har jag lugnat ner mej och gillar att planera och se fram emot saker som jag har längre fram.
många lever efter novisen att dom ska göra så mycket som möjligt för att man kan dö i morgon. jag lever mer efter novisen att jag gör saker som om jag skulle leva för alltid. jag gör det alltså inte bara för att göra det utan för att det känns bra att göra det då när jag gör det.
kanske är det därför som jag inte stressar över saker jag inte kan påverka.
eller har det med självbild att göra?
jag kan nästan vara lite mallig ibland och tror nog att jag klarar mer än vad jag egentligen borde göra men bara för att jag tror det så kan jag det också? ja det är en fråga för gudarna.

jag tror jag måste skaffa bettskena! ja ni vet som man har när man sover?
jag har vaknat de senaste nätterna av att jag gnider tänderna mot varann. inte gnisslar, gniider.
jag gnider så mycket att det lossnat flisor! jag är fan rädd att jag en vacker dag inte kommer ha mycket till framtänder kvar. 
ja det är dom längst fram! PANIK!
usch!
jag vaknar helt stel av att det knakat till i munnen (hela huvudet iofs) och törs knappt känna efter med tungan hur mycket det är som lossnat. tänk om det skulle bli så mycket att tänderna går sönder helt?
kan man köpa sånna där skenor på apoteket tror ni? en sån där gummigrej som man smidigt kan ha i munnen när man sover, eller måste jag gå till tandläkaren?
blir det tandläkaren är jag rädd att det kommer bli galet dyrt och jag vill inte betala massor för en skena att sova med. annas får jag kanske sova med en socke i munnen?