DancingFairyFairy

sitter här och tänker lite. på allt möjligt.
jag är sällan stressad men jag märker hela tiden att folk i min närhet är det. över jobb, pengar, pojkvän/flickvän, planer, fritid osv osv. jag undrar hur det kommer sej att man stressar så mycket?
ska det behöva vara så eller är stressen en produkt av hur det blivit i samhället?
status, alla som är något lider av stress och in i väggen-syndromet, att det är mer vanligt än att man mår bra av sitt jobb.
jag vet inte.
jag är ju inte den stressiga typen, jag gillar att göra saker snabbt och ha ett högt tempo men jag är ofta "hispig" över massa saker. men det är mer nervositet än stress. för nya saker så klart.
jag måste väl erkänna att jag inte är någon spontan person. jag var nog mer det förr, när jag var yngre. spontan och snabb i vändningarna.
men allt eftersom jag blivit äldre har jag lugnat ner mej och gillar att planera och se fram emot saker som jag har längre fram.
många lever efter novisen att dom ska göra så mycket som möjligt för att man kan dö i morgon. jag lever mer efter novisen att jag gör saker som om jag skulle leva för alltid. jag gör det alltså inte bara för att göra det utan för att det känns bra att göra det då när jag gör det.
kanske är det därför som jag inte stressar över saker jag inte kan påverka.
eller har det med självbild att göra?
jag kan nästan vara lite mallig ibland och tror nog att jag klarar mer än vad jag egentligen borde göra men bara för att jag tror det så kan jag det också? ja det är en fråga för gudarna.